Sacré Coeur är sedan länge en attraktion för religiösa personer och grupper. Basilikan är dedikerad till fred och broderskap, men den föddes i en situation med krig och våld.

Den förste biskopen av Paris, St Denys, halshöggs här på 1200-talet. Benediktinerklostret ägde hela kullen tills upploppen vid Franska Revolutionen brände ner det.

Under det preussiska kriget 1870 tog två katolska affärsmän initiativ till Sacré Coeur-projektet. De ville bygga en helgedom om Frankrike överlevde konflikten.

Konstruktionen godkändes och platsen valdes år 1872 av den dåvarande ärkebiskopen av Paris, kardinal Guibert. Finansiering skedde huvudsakligen genom smådonationer. Arbetet inleddes 1875 och blev färdigt 1914. På grund av Första Världskriget försenades invigningen till 1919.

Trots dess sena 1800-talsursprung går arkitekturen i betydligt äldre stil och i en blandning av romanskt och bysantinskt. Den vita, orientaliska kupolbyggnaden har en 19 ton tung klocka (Savoyarde) med utarbetade reliefer. Observera att ”orientaliskt” inte betyder ”asiatiskt”. Arkitekturen i Mellanöstern är nämligen allmänt känd som ”orientalisk”.

Förutom sin för tid och plats ovanliga stil har byggnaden en annan ovanlig egenskap. Väggarna vitnar faktiskt med åldern. De är i travertin, en stentyp som läcker kalkspat och eventuellt ackumulerat sot. Vittringen urholkar gradvis, vilket gör utsidan alltmer bländande vit.

Byggnadens konstverk är bara de värda besöket. Entrén har ryttarstatyer i brons av Jeanne d’Arc (Joan of Arc) och Ludvig. Flera mosaiker och målningar täcker interiören, inklusive en stor figur med Jungfrun med Barnet. Och mosaiken ”Kristus i majestät” i absiden är en av de största i världen.

Kyrkan ligger i norra Paris och reser sig 129 meter ovan havsytan. Det är den näst högsta platsen efter Eiffeltornet. Intill finns den ännu aktiva St Pierre de Montmartre, en kyrka från 500-talet.

Byggnaden är en serie stegvis tillbakalutade rektangulära väggar brutna av flera valv och med kupoltak i olika storlekar. Runt omkring gör trädgårdar och fontäner kullen till en fredlig plats. Det vill säga under lågsäsong eller tidig morgon – annars är platsen full av turister.

Från varje yttervinkel och på långt håll utgör den en av stadens mest imponerande blickfång, vilket ibland glöms bort. Reliefer och annan utsmyckning går i traditionell stil och bidrar till en harmonisk helhet. Gyllene mosaiker ger interiören ett särskilt ljus som understryker det kontemplativa syftet.

Man befinner sig hög ovanför Paris, med utsikt över hela staden och även inifrån kupolen är vyn imponerande. På avstånd syns Eiffeltornet, och i skymningen ger ljuset en fantastisk solnedgång över staden.

Att ta sig till basilikan är inte helt enkelt. Det finns en tunnelbana (Metro) i närheten av Abbesses. Men uppför backen till basilikan är det många trappsteg . Använd istället funiculairen (kabelhissen).